Uleåborgs domkyrka

Den pietetsfullt bevarade domkyrkan i Uleåborg utstrålar värdighet och historia

Uleåborgs stad fick en träkyrka på 1610-talet. Träkyrkan stod på platsen för den nuvarande domkyrkans huvudingång, men i ostlig-västlig riktning. Den byggdes ut flera gånger men blev tids nog för liten och förfallen och revs slutligen 1769. På träkyrkans plats uppfördes en stenkyrka 1777, som år 1900 blev Uleåborgs domkyrka. Kyrkan omgavs tidigare av en begravningsplats. Den omgärdades av ett trästaket; en vall med portar. De värdigaste och även dyraste gravplatserna fanns under kyrkans golv. Eftersom det blev ont om plats flyttades begravningsplatsen 1780 till den dåtida utkanten av staden. Det är således fråga om en av de äldsta begravningsplatserna i vårt land som inte ligger i anslutning till kyrkan. Den gamla kyrkogården togs vid denna tidpunkt ur bruk och endast de stupade från frihetskriget 1918 begravdes där. Uleåborgs begravningsplats ligger i stadsdelen Intiö, en knapp kilometer från Uleåborgs domkyrka, och avgränsar i söder till Kajaanintie.

Väsentlig del av stadsbilden

Uleåborgs domkyrka är en väsentlig del av Uleåborgs stadsbild. Kyrkans konturer avtecknar sig tydligt mot staden. Uleåborgs domkyrka är domkyrka i Uleåborgs biskopsstift och kyrka för Uleåborgs domkyrkoförsamling. Kyrkans nuvarande fasad härstammar från Carl Ludvig Engels penna år 1832. Kyrkans stenväggar är samma som i den år 1777 uppförda kyrkan, vars träkonstruktioner förstördes i en stadsbrand 1822. Arkitekt och byggledare var Daniel Hagman från Sundsvall. Kyrkan byggdes av natursten och var när den blev klar näststörst i landet. Finland hörde på den tiden till kungadömet Sverige och kyrkan uppkallades efter kronprinsessan Sofia Magdalena. Kyrkan av natursten var så stor att stadens samtliga 2 400 invånare på den tiden kunde gå på gudstjänst samtidigt.

Uleåborg förstördes i en brand 1822. Kyrkans träkonstruktioner brann upp så att endast stenväggarna stod kvar. Även lösöret kunde räddas. Kyrkan byggdes upp på nytt efter ritningar av arkitekten Carl Ludvig Engel. Stommen utgjordes av de ursprungliga stenväggarna, medan mittkupolen, takkonstruktionerna och tornet är nya. Kyrkan stod klar 1832 och tornet 1845. Engel har även ritat bland annat domkyrkorna i Helsingfors och Lappo. Bland föremålen och konsten i Uleåborgs domkyrka möts skikt från olika århundraden. Under århundradenas lopp har man skaffat flera värdefulla konstverk och föremål till Uleåborgs domkyrka: många av dem i form av donationer. De äldsta mässhakarna, takkronorna och lampetterna är från 1700-talet. Från 1600-talet finns bevarat bland annat en nattvardskalk och två gravstenar. Det yngsta konstskiktet daterar till en invändig renovering i slutet av 1990-talet.

Målningskonst i domkyrkan

Uleåborgs domkyrka

Sanna Krook

Ovanför dörren till sakristian hänger ett porträtt av Johannes Messenius (1579/1580–1636), som sannolikt målades av Cornelius Årendtz (1590–1655) år 1611. Höger om Messenius porträtt hängde fram till 2020 Carl Peter Elfstöms målning från 1808 av Jesus i templet som 12-åring. I september 2020 ersattes den av ett nytt konstverk, Taivaanranta – Divine Horizon (Himlaranden). Målningen har gjorts av den Uleåborgsbördige konstnären Sampo Kaikkonen (f. 1975), bosatt i Ylikiiminki. Kaikkonen använder sig av den flera hundra år gamla tekniken skiktmåleri, där ljus och skuggor framhävs på ett speciellt sätt. Tillsammans bildar konstverken i koret och vid altaret en helhet som handlar om människans riktning och mål i livet. I korsarmarnas gavlar och kupolens vertikalvinklar finns fresker målade av Paavo Leinonen (1894–1964) år 1932. De föreställer Den förlorade sonen, Den goda herden och änglar. De äldre glasmålningarna från 1932 har planerats av Gunnar Forström (1894–1958). Motiven är Jesu födelse, änglarna som sjöng för herdarna och konungarnas bugning samt Den goda herden och Jesus med barnen, den helige Ande, Bergspredikan, Jesus predikar på ett fält och på havet, Jesus botar en lam man, uppväcker Jairos dotter och botar en blind man.

I fråga om glasmålningarna på altarväggen från 1898 saknas närmare information om vem som gjort dem. Motiven är Jesus på korset och Jesu uppståndelse. De nyare glasmålningarna från 1977 har planerats av tre konstnärer; Lauri Ahlgren (f. 1929) Den brinnande busken, Onni Oja (1909–2004) Bergspredikan samt Bruno Tuukkanen (1891–1979) Jesu liv. Kyrkans äldre altartavla finns på väggen i den norra korsarmen och föreställer Jesus på korset. Tavlan har målats av handelsmannen och byggmästaren Henrik Wacklin (1735–1802) från Uleåborg. Uleåborgs domkyrka skulle efter sin altartavla kunna kallas Kristi förklaringskyrka. Altartavlan som målades av hovmålaren Robert Wilhelm Ekman (1808–1873) år 1859 beskriver på ett imponerande sätt händelserna på Förklaringsberget. Jesus iklädd blå och rosa dräkt vänder ansiktet mot himlen och bredvid honom står de ljusklädda profeterna från Gamla testamentet, Moses och Elia. Vid Jesus fötter knäböjer tre lärjungar: Petrus, Jakob och Johannes.

Förändring genom åren

I samband med en totalrenovering på 1900-talet skaffades nya konstföremål till kyrkan: konstverket Valo-ovi (Ljusdörren) vid huvudingången av Reijo Hukkanen (f. 1946), altaret med krucifix och missionsljusstake som ritats av bildkonstnären Riitta Helevä (f. 1951) samt liturgiska textilier som designats av textilkonstnären Airi Snellman-Hänninen (f. 1930). På kortsidan av koret har Veikko Törmänen (f. 1945) målat ett verk kallat Elämänkaari (Livscykeln). Den så kallade romantiska huvudorgeln med 62 stämmor har konstruerats av Kangasala orgelfabrik 1938. Kororgeln, som byggdes av orgelverkstad Veikko Virtanen år 1983, har 18 stämmor. År 1999 skaffades till domkyrkan en cembalo tillverkad av svensken Stig Lundmark. Kyrkan har även ett piano som kan användas under evenemang. Kyrkan fick ställning som domkyrka år 1900 då biskopssätet flyttades från Kuopio till Uleåborg. Allt sedan dess har domkyrkan varit en knutpunkt för det kyrkliga livet i norra Finland och en väsentlig del av Uleåborgs stadsbild. Präst- och diakonissinvigningar förrättas i domkyrkan.

Kyrkans interiör har under årens lopp genomgått många omändringar. Den senaste grundliga invändiga renoveringen utfördes 1996–1997 efter ritningar av Arkitektbyrå Laatio Oy. Kyrkan fick en liten krypta för kyrkliga förrättningar och förberedelser inför evenemang. Kryptan har plats för ungefär 50 personer. Kyrkan representerar den nyklassicistiska stilen. De raka linjerna, de ljusa ytorna, marmoreringen och de förgyllda detaljerna skapar en högtidlig och värdig stämning. Interiören är utförd i empirestilens anda. Kyrkan har numera drygt tusen sittplatser. I kyrkparken finns ett område med hjältegravar från finska inbördeskriget. Området har ritats av arkitekten Hilding Ekelund. Monumentet Pro patria mortui till minnet av de stupade i inbördeskriget avtäcktes den 29 september 1922. Reliefen till monumentet i granit är gjord av bildkonstnären Wäinö Aaltonen. Uleåborgs domkyrka och kryptan i dess källare kan användas av församlingsmedlemmarna vid kyrkliga förrättningar (t.ex. dop och bröllop).