Muhos kyrka

Painotalo Varteva

Innan Uleåborgs stad och socken bildades hörde Muhos till Limingo socken och församling. Därefter blev Muhos en del av Uleåborgs församling, som grundades 1606, för att från och med 1628 omvandlas till kapellförsamling under Uleåborg. År 1766 blev byn efter många turer ett fristående pastorat.
Den nuvarande kyrkan i Muhos har stått klar senast 1634. Det är den tredje kyrkan på orten, och den ligger i tätorten vid Ule älv. Enligt muntliga belägg uppfördes den första kyrkan i Kirkkosaari och den andra längre bak än den nuvarande kyrkan i Kirkkoniemi. Muhos kyrka är den äldsta träkyrkan i Finland som används året runt och som bevarats så gott som outvidgad. Stilmässigt är den en rektangulär långhuskyrka, en så kallad blockpelarkyrka, som anses ha byggts av tornbyggar-Hannu. Till kyrkoinredningens äldsta skikt hör predikstolen, som har byggts av snickaren och bildhuggaren Mikael Sigfridsson Balt i slutet av 1600-talet. Gruppen av skulpturer på predikstolens tak härstammar antagligen från det trettioåriga kriget i Tyskland. I mitten står Frälsaren med en segerflagga och ett jordklot i handen omgiven av änglar i vit skrud. I taket hänger en duva, symbolen för den helige Ande. Under stora ofreden (1714 –1721) förstördes Muhos kyrka av ryska trupper men brändes dock inte ner, varför den kunde iståndsättas under fredsåren efter kriget. En grundlig renovering genomfördes 1762 under ledning av kyrkobyggaren Matti Honka. I samma veva uppfördes klockstapeln, som representerar den så kallade österbottniska stilen. Den har två klockor, av vilka den större har gjutits i Stockholm 1757 och den mindre i Helsingfors 1885.

Kyrkans skatter

Till kyrkans största skatter hör de bilder som målats på kyrkans träväggar 1773–1775 av kyrkomålaren Emanuel Granberg, född i Vihanti. I samband med en renovering 1839 förstördes en del av målningarna, men kvar finns några av Granbergs målningar på sakristians väggar och läktarens staket. Målningarna i sakristian består av följande bildkompositioner från vänster till höger när man kommer in genom dörren från kyrksalen: ”Jesus på vägen till Emmaus”, ”Jesus i Marthas och Marias hem”, ”Samuel smörjer Saul till kung”, en målning med änglahuvuden och det hebreiska namnet ”Jahve”, ”Jesus i Getsemane”, ”Petrus förnekar Jesus”, ”En syndig kvinna smörjer Jesus fötter”, ”Den förlorade sonen som svinaherde” och ovanpå dörren målningen ”Den goda herden”. Målningarna på läktarens staket föreställer från vänster till höger profeterna ”Hesekiel”, ”Jesaja”, ”Jeremia”, ”Hosea” och ”Daniel”.

Muhos kyrka

Painotalo Varteva

Altartavlan har målats av Emanuel Granberg år 1778 med olja på duk och bär namnet ”Mose och kopparormen”. På kyrkans högra vägg hänger Jakob Wallins målning ”Nedtagningen från korset” från 1837. Takkronorna, mässingslamporna och ljusstakarna är i första hand donationer av församlingsmedlemmarna, de äldsta från mitten av 1700-talet. Bland dessa finns den vackraste psalmtavlan i biskopsstiftet, tillverkad av en allmogesnickare och donerad av landshövdingen Abraham Stjernschantz cirka år 1828. Nummertavlans konstrika, dekorativa snideri föreställer korsfästningen och stiliserade människofigurer – i mitten en kvinna med krona som för tankarna till Jungfru Maria. Till de äldsta föremålen i kyrkan hör en dopfunt i tenn från 1707. Dess träsnidda fot från mitten av 1800-talet pryds av åtta änglahuvuden.

Förändring genom åren

Under 1872–1873 utfördes under ledning av kyrkobyggaren Mikko Karjalahti en renovering i nygotisk stil, varvid innertaket fick en spetsig form i en strävan att skapa en takmodell som motsvarar den gotiska bågformen. Även fönster tillsattes och förstorades. I samma veva fick även kyrkans torn sin nuvarande form och kyrkans ytterväggar brädfodrades och målades. Den senaste renoveringen i kyrkan utfördes 1982–1984, då den målades in- och utvändigt i en färgskala från 1800-talet. År 1984 mottog kyrkan i samband med sitt 350-årsjubileum en donation bestående av bland annat Muhos kommunvapen, kyrkotextilier och en missionsljusstake. Kyrkans orgel med 23 stämmor har tillverkats av Kangasala orgelfabrik år 1968. Orgeln restaurerades och intonerades om 2019.

Kyrkogården och hjältegravarna

Församlingens första begravningsplats omgav kyrkan. På kyrkogården finns monument över frihetskriget och de senaste krigen med tillhörande hjältegravar. Muhos hjältegravgård ligger söder om kyrkobyggnaden. På kyrkogården finns sammanlagt tre monument: framför kyrkan ett monument till minnet av de stupade i kriget 1918, på södra sidan om kyrkan en minnessten för de begravda på kyrkogården som donerades av fabrikören V. Tuomainen från Uleåborg i samband med kyrkans 300-årsjubileum och som tredje en av Matti Tarvainen skulpterad hjältestaty för de stupade som avtäcktes 1949. Hjältegravgården, som är sista viloplats för sammanlagt 123 stupade, iståndsattes i sitt nuvarande skick år 1960 utifrån en ritning av konstnären Välke. Under 1998–1999 iståndsattes kyrkans gård och tillgängligheten för rörelsehindrade förbättrades. Den senare iståndsättningen planerades av arkitektbyrån Jorma Teppo Oy. Under ett tak invid klockstapeln står en fattiggubbe som snidats av Elias Vainio år 1934. Fattiggubben är 127 centimeter lång. Den ståtliga fattiggubben restaurerades för ett tiotal år sedan.