Evästeet
EvästeetLinkki avautuu uudessa välilehdessä
Turkansaari kyrka
Sanna Krook
Turkansaari kyrka är en så kallad museikyrka på Turkansaari friluftsmuseums område i stadsdelen Madekoski, Uleåborg. Eftersom det är fråga om en museikyrka ordnas där inga regelbundna gudstjänster och kyrkan tjänar inte direkt som kyrka för någon av Uleåborgs församlingar. Sommartid ordnas dock gudstjänster i kyrkan och den är populär i synnerhet som vigselkyrka. Kyrkan har plats för ungefär 120 personer.
Gränsälven Ule älv
Det första skriftliga omnämnandet av Ule älv som gränsälv finns i ett dokument från 1327. I slutet av 1300-talet sträckte sig Uppsala biskopsstift ända till Ule älv, vilket väckte agg hos ryska och karelska handelsmän som hänvisade till Nöteborgstraktaten. Ule älv var för de karelska handelsmännen en viktig trafikled till Bottniska viken, och karelarna höll hårt på sin hävdvunna rätt att använda Ule älv som färdled, vilket resulterade i upprepade sammandrabbningar med lokalbefolkningen. I ett besvär som lämnades in av bönderna i Kemi, Ijo och Limingo 1490 hänvisas det till att regeringen har förbjudit ryssarna att färdas längs Ule älv nedanom Turkansaari. Som en följd av detta förbud utvecklades Turkankylä och Turkansaari till en viktig marknadsplats, och Turkansaari blev en inofficiell gränspunkt mellan Ryssland och Sverige. Det finska ordet turkka eller turku betyder just handelsplats.
Knutpunkt för handel och laxfiske
Förutom att Ule älv var en viktig trafik- och handelsled var den även en viktig laxälv. En av de främsta metoderna för laxfiske var fiske med pata. De äldsta skriftliga omnämnandena av laxfisket på Ule älv har daterats till mitten av 1500-talet och gäller laxpatan i Turkka. Laxpatan i Turkka låg cirka 560 meter ovanför Turkansaari. År 1560 hade 80 bönder antecknats som delägare i laxpatan, vilket motsvarar det antal hus som på den tiden fanns i byarna Oulunsuu och Oulunsalo.
Turkansaari kyrka byggdes som bönehus i Turkansaari år 1694. Enligt dokumentbelägg fanns det ett bönehus i Turkansaari redan 1688, men på timmerbjälken ovanför byggnadens dörr finns en inskrift med datumet 21.6.1694. Det är inte känt om bönehuset byggdes på order av statsmakten eller på lokalbefolkningens eget initiativ. Prästerna i Uleåborg ordnade i bönehuset gudstjänster för fiskarna under laxfisketiderna och för invånarna i området. Under stora ofreden (1713–1721) brände ryssarna ner gårdar längs älven och enligt sägen försökte man även bränna upp bönehuset i Turkansaari, dock utan att lyckas. Turkansaari förlorade gradvis sin betydelse som handels- och fiskeplats mot slutet av 1700-talet, då handeln överfördes till det växande Uleåborg. När 1800-talet kom hade bönehuset hunnit förfalla och det såldes på auktion till laxfiskare 1814. Bönehuset flyttades till Uleälvsdeltat som förvaringsplats för laxfångsten från laxpatan i Raatinsaari. Köpesumman var 29 riksdaler 2 skilling.
Från bönehus till kyrka
Sanna Krook
Turkansaari kyrka återupptäcktes tack vare hembygdsforskning. Doktor Östen Elfving, husbonde på Määttä gård bredvid Turkansaari, hyste ett intresse för lokalhistoria och fick med hjälp av en gammal karta från 1700-talet och genom lokalbefolkningen höra om det gamla bönehuset. Han hittade det förfallna bönehuset, som hade använts som lager och häststall, i Raatinsaari, Uleåborg, år 1921. Byggnaden undersöktes även av Museiverkets forskare och konstaterades vara det ursprungliga bönehuset från Turkansaari. Den egentliga byggnaden undersöktes noggrant, men viktigast av allt var att man hittade den plats där kyrkan sannolikt en gång stått. Det skedde i samband med arkeologiska utgrävningar, då man hittade en stenfot med mått som överensstämde med byggnaden i Raati. Byggnaden togs ner och timret transporterades till Turkansaari över isen vårvintern 1922, där bönehuset återuppfördes på sin gamla stenfot 1923. Kyrkan återinvigdes den 9 augusti 1925, då även Turkansaari friluftsmuseum inledde sin verksamhet.
I samband med återuppförandet försågs kyrkan med ett spåntak och byggnaden målades både in- och utvändigt. Information om kyrkans ursprungliga inredning saknas. Vid planeringen av kyrkans inredning på 1920-talet skaffade etnologen Samuli Paulaharju från marknadskyrkan i Enontekis, som representerade samma tidsålder, en vacker tamburdörr, en andra korpelare och en fot till psalmtavlan. Modell till predikstolen och altaret togs från gamla kyrkan i Sodankylä, som även den representerade samma tidsålder. Kyrkans färgskala motsvarar den nordbottniska kvinnliga folkdräkten. Reliefen, dvs. krucifixet, vid altaret är en kopia av krucifixet i Enontekis kyrka som härstammar från 1803. Reliefen överlämnades till kyrkan 1993 av den pensionerade kyrkoherden i Enontekis, Eljas Kytömäki. På kyrkans bortre vägg hänger två tavlor som avbildar bomärken av gamla kyrkobyggare som hittats på kyrkans väggar samt namnteckningar av talare och präster som besökt ön under sina predikoresor. Ingraveringarna har gjorts med mycket snarlik handstil, många av dem av präster från närområdet.
Kyrkan påminner till sin exteriör i hög grad om den ”lapska kyrkan” i Sodankylä, även om Turkansaari saknar den så kallade blockpelaren, ett särdrag för österbottniska träkyrkor, med vilken man enkelt kunde förlänga väggens mått. Till sin planlösning är kyrkan en långhuskyrka, vilket innebär att kyrksalen är rektangulär. Arkitektoniskt påminner kyrkan både till sin interiör och sin exteriör mer om ett fiskekapell än en traditionell österbottnisk långhuskyrka.
Turkansaari kyrka ligger på Turkansaari friluftsmuseums område. Kyrkan är på sommaren öppen under museiområdets öppettider samt på beställning. Utanför öppettiderna är det inte möjligt att komma in på museiområdet. Området har kamerabevakning med inspelning och vakttjänst.
Turkansaari friluftsmuseum
Idylliska Turkansaari bjuder på en tidsresa. Ett stenkast från Uleåborgs stad hittar du en historisk lantmiljö i en naturskön omgivning. När du kommer till ön tar du ett kliv bakåt i tiden. Turkansaari bär på historier om den nordliga landsbygdstraditionen till vardags och fest. Turkansaari friluftsmuseum ligger utspritt över tre öar i riktning upp längs Ule älv från Uleåborgs centrum. Museet är det nästäldsta friluftsmuseet i Finland och anses ha grundats 1925. Då återinvigdes öns träkyrka från 1694. Till museiöarna har man flyttat och räddat andra byggnader, såsom en gammal prästgård från Övertorneå, Sorvo rökstuga från Sanginjoki och Yli-Juurus hus från Maikkula.